I taket lyser stjärnorna

Fasen va jag gråter, jag klarar inte såna filmer. Därför jag älskar dom, åh. Värd film, men tyvärr måste jag säga att den skulle vara lite mer detaljerad när mamman dog för att den skulle vara 100% för mig. Då hade jag gråtit mer. Nu ska vi sova, prov i sällskaps djur imon. Gnagare, önska mig lycka till! PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0